Svensk-franska Sibille Attar är artisten, multiinstrumentalisten, kompositören och producenten som gjort ett bestående avtryck med en publik lika bred som repertoaren. Hon har jämförts med en ung Patti Smith men likt sin föregångare har Attar skapat en musikalisk värld som är hennes egen, där hon gett sig själv utrymme att skapa fritt utan kompromisser.
Sedan hennes inträde på den svenska musikscenen i början av 00-talet har hon verkat i en rad väl sedda indieband; Tourettes, Speedmarket Avenue, [ingenting] och egna Little Red Corvette. Men det stora erkännandet skulle komma först när hon solodebuterade 2012 med den egenproducerade EP’n ”The Flower’s Bed”, och blev Grammisnominerad till ”Årets Nykomling”.
Året därpå släpptes debutalbumet ”Sleepyhead” som hyllades unisont i media och nominerades till ”Årets Pop” på P3 Guld, samt i hela fyra kategorier på Gaffapriset. Men sen blev det tyst. Tröttheten som kom av att försöka anpassa sig till andras åsikter ledde till musikaliskt dödläge och en lång paus som inte bröts förrän 2018 med mini-albumet ”Paloma’s Hand”. Som på nytt cementerade bilden av en artist vars uttryck är lika mystiskt som direkt, med rösten som bärande element, där musiken tillåts att utvecklas i egen takt. Eller som DN sammanfattade det ”Sibille Attar skapar knivskarpa popdiamanter”.
Året som följde valde Attar att säga upp sig från sina extrajobb för att leva på musicerandet fullt ut – vilket skulle resultera i ett produktivt år 2020. Förutom att hon färdigställde sitt andra album tog hon initiativ till ett upprop mot orättvisa restriktioner i kulturbranschen, producerade låtar till Therese Lithner och Ludwig Bell, samt skrev musik till Håkan Hellström. Dessutom startade hon podcasten ”Kul Att Du Håller På” med Sara Parkman, samt gjorde musik till den prisade författaren Sara Stridsbergs Dramaten-pjäs ”Sårad Ängel”.
Under 2021 släpptes hennes andra fullängdsalbum ”A History of Silence” – skriven, inspelad och producerad av Attar – en skiva som på många sätt var en musikalisk avbildning av en nystart. En skiva som både speglar händelser ur det förflutna, och en ny mer självsäker Sibille Attar som ser på saker med en ärlig blick. Här ryms kraftfull dramatik, karakteristisk sång och en nytänkande ljudbild som är lika fläskig som avskalad – tydligt att albumet markerar börjar på ett nytt spännande kapitel.